Historik Stockholmsloppet

För flertalet långlöpare, såväl elitmän som motionärer, liksom för övriga intresserade, är säkerligen Stockholmsloppet känt som en tävling, som arrangerades för första gången 1984. Hur många vet att det första loppet i själva verket ägde rum redan 1927?

Stockholmsloppet hade alltså premiär 1927 (samma år som Volvo byggde sin första bil) och arrangerades av Fredrikshofs IF och Stockholms Dagblad (senare Stockholmstidningen). Banan som gick över 25 km var vanligen förlagd till Djurgården samt vägar kring Brunnsviken med start och mål på Stadion. 1936 var det dock start på Skansen och 1937, -38, -44 och -45 på fotbollsstadion i Råsunda. Tävlingen var, liksom Stadsloppet internationell och tillhörande fram till dess nedläggning 1955 (första paus) de stora begivenheterna i svensk långlöpning. Under denna tid vann Thore Enochsson Stockholmsloppet fyra gånger (1933-36) och avlöstes sedan av den finländske storlöparen Erkki Tamila, som segrade de närmaste tre åren. I den hårda konkurrensen fick Fredrikshofs egen tiofaldige maratonmästare Henry Palmé aldrig någon seger, utan fick nöja sig med sju andraplaceringar. Under 50-talet blev sedan Arbogalöpare Uno Gustavsson tredje man som lyckades vinna loppet tre gånger.

1962 återupptogs tävlingen under namnet ”Lilla Maran”, och förmodligen var detta det första halvmaraton som hölls i landet, fem och ett halvt varv runt Laduviken på kontrollmätt bana. 1968 återupptogs namnet Stockholmsloppet, och i en klubbtidning har rapporterats att ”vi med glädje kunde räkna in nästan 300 deltagare, vilket torde vara ett rekord för ett landsvägslopp i Sverige”. Bland de startande detta år märktes en stor del av den norska långdistanseliten, och segern blev även norsk genom Kjell Botten. Bästa segertiden på halvmaran under denna period var 1.07.11 (Chris Wade, Fredrikshof 1967). I samarrangemang med maraton-DM, som för första gången anordnades 1969 flyttades Stockholmsloppet till trakterna kring Gärdet och Kaknästornet och omändrades till ett parklopp på 14-15 km. Efter ett års uppehåll återkom tävlingen och arrangerades ytterligare sex gånger på i stort sett samma bansträckning.

1977 förlades banan till universitetsområdet vid Lappkärrsberget och Stora Skuggan, även här i lättsprungen parkterräng. Efter några år flyttades Stockholmsloppet återigen, nu allt närmare sitt ursprungliga hemvist, Stadion. 1981-83 arrangerades tävlingen nämligen i Lill-Jansskogen, men det var inte förrän 1983 som start – och målgång ägde rum inne på Stadion igen! Bansträckningen vid samtliga tillfällen var en slinga på 4,0-4,5 km, som löptes tre varv i huvudklassen, utom 1977 då banan var extra publikvänlig, och man sprang fem varv på en trekilometersslinga. På höstkanten 1983 tog Staffan Skog, urhofvare men då idrottskonsulent i Turebergs IF, kontakt med Bertil Carlén även han urhofvare, och dessa två började planera för ett halvmaratonlopp på Stockholms gator. Inom friidrottssektionerna i Fredrikshof och Tureberg arbetade vidare på idén, och så småningom fick man gehör hos Stockholms-Tidningen, som ställde upp som medarrangör. Intresset blev stort redan från början, och trots att denna tidning lades ned veckan före tävlingen kunde närmare tretusen löpare räknas in till nypremiären 2 september 1984. Det blev succé för arrangörsföreningarna med mycket beröm från såväl som deltagarnas som ordningsmaktens sida, och inte blev glädjen mindre av den dubbelseger som Fredrikshofs Tommie Nordh och Åke ”Biten” Eriksson svarade för. 1985 ökade antalet deltagare till 4354 och 1986 fann 5186 deltagare noterade i startlistan. Konkurrensen hade också blivit hårdare, och idel afrikanska herrar kämpade om tätplaceringarna. Segrare blev båda gångerna blev till slut Suleiman Nyambui, Tanzania, mest känd för sin silvermedalj på 5000m vid OS i Moskva 1980. 1987 kunde vi glädja oss att få Svenska Dagbladet som medarrangör och ytterligare ökat deltagarantal. Segrare i herrklassen Douglas Wakihuri, Kenya som senare under året blev världsmästare på maraton. 1992 segrade Benson Masya, Kenya som senare i Newcastle, det första VM på halvmaraton blev världsmästare, och tangerade världsrekordet 1.00.24. I 1997 års damklass segrade Junko Asari som några år senare blev världsmästare på maraton.

• Läs mer om de första 10 Stockholmsloppen

Segrare genom tiderna

Sammanställt av Tommie Nordh 2007-03-24

• Stockholmsloppet.se
• Bankarta
• Historik

• Resultat 2008
• Resultat 2007
• Resultat 2006
• Resultat 2005
• Resultat 2004
• Resultat 2003
• Resultat 2002

• Resultat 2000
• Resultat 1999
• Resultat 1998
• Resultat 1997
• Resultat 1996
• Resultat 1995

• Resultatarkiv